Diktserie av Caroline Seung-Hwa Ljuus, del III

Diktserie av Caroline Seung-Hwa Ljuus, del III

Varsågoda! Under denna vecka publicerar Kultwatch en serie på tre dikter av Caroline Seung-Hwa Ljuus som är poet, konstnär, självutnämnd selfiequeen och cat lady of Norrland. Detta är dikt nummer tre i serien. Läs första dikten här. Andra dikten kan du läsa här.

 

SOM SKAL SOM STICKER UT SOM SKAL SOM SMÄLTER IN

 

EXPORT//IMPORT

Vi är nummer                                                                Som saknas
I en lång kö                                                                    Som saknar

Med sockervatten                                                         Vi matas
Mer tre skålar ris                                                           Inte av mamma
Med mjölkkarameller                                                   Inte av pappa

*

Vi svävar
Över hav                                                                         En känsla av tyngd
Över bergskedjor                                                          En känsla av tryck
Vi sover

*

Vi vaknar
I flygplatslandskapet
I slutet av en lång kö

En ny nation
Ett nytt namn

Vi blir döttrar
Vi blir söner

*

En ny pappa                                                                   Det goda smälter
Skänker choklad                                                            I små stela händer

Vi far norrut
Vi far hem

En ny mamma                                                               Kan inte svara
Har fel färg                                                                     På det förlorade språket

*

Tungor som tiger                                                          Sår som saltas
Band som brister                                                          Med socker på

*

Vi drömmer om                                                            Det förlorade landet
Pappor i uniformer                                                      Utan doft
Mammor som dansar                                                  Utan ton
Som på ett blekt fotografi                                           Som nästan inte syns

*

Det nya landet sjunger
Pappa kines                                                                   Mamma japan
Stackars lilla barn                                                         Stackars lilla barn

Så ful
Så söt
Så skev
Så fel
Så stora tänder

*

Det förlorade landet sa
Ni ska glömma
Vi ska gömma
Ni ska niga
Vi ska tiga

*

Det finns stunder ingen väg tillbaka                          Vi faller i glömska
Vi suddar fantasier                                                       Dricker liter av laktos
Under täcket                                                                  Artärer vridna i baklås
En ny förlossning slår sin rot                                      I kosmosnatten utav sot

*

Det nya landet frågar
Om ursprung
Om minnen
Om längtan

*

Vi sa till det nya landet
Det finns inget att säga om ursprung
Det finns inget att säga om det okända

*

Det nya landet skrek:
KINES!
SPRINGROLL!
BLATTE!
KINAPUFF!
SHIP SHOP!
TJING TJONG!
KARAMELLSTÅNG!

*

Vi slogs i det nya landet
Vi slogs med knytnävarna

*

Passera nålsögat                                                           I den blonda blicken
Famla i dunklet                                                              I sagoboken om en indian
Sminka ditt skal                                                             Som en blek Lucia

En krock                                                                          I spegelbilden
Ett skämt                                                                        På TV

Schabloner                                                                     I reklam
Avvikelser                                                                       I melodram

*

Fosterlandet viskar
Ni gula ner!                                                                    Passa er noga
Ni är här på nåder                                                        Stå raka i ledet
Visa tusen tacksamheter                                             Det är en order

*

RESA TILLBAKA MEN INTE HEM

Kära moderland

Vi är aliens                                                                      Utan koppling
Vi smälter in bland svart hår                                       Bland höga skrapor
Vi smälter in som skal                                                  Bland gamla tallar
Vi spårar saliv                                                                Vårt isolerade DNA

*

Kära fosterland

Förneka inte förtvivlan                                                 Lyssna till ditt kött
Vi lägger pussel                                                             Lögner i dokument
Förneka inte blodet                                                      Vid gränskontrollen
Alla barn på rad                                                            Med rötterna strypta
En inlindad kö                                                                I rosa filtar

*

Kära moderland som upprätthåller stenfasaden.
Vi har bepansrat oss i vår udda uniform!
Kära fosterland som upprätthåller tystnaden.
Vi kräver klarhet!
Kära moderland som upprätthåller barriärer.
Vi vägrar foga oss!
Kära moderland som upprätthåller maktsystem.
Vi är den förlorade armén!

Kära moderland som upprätthåller skam som sviker som skadar din egen ensamma moderskara!

Vi söker svar i dina städer                                            Som strålar
Vi värnar om kraften                                                     I våra raka ryggar
Vi värnar om vreden                                                     Som pulserar
Vi släpper aldrig hoppet                                               I våra hjärtan

Diktserie av Caroline Seung-Hwa Ljuus, del II

Diktserie av Caroline Seung-Hwa Ljuus, del II

Varsågoda! Under denna vecka publicerar Kultwatch en serie på tre dikter av Caroline Seung-Hwa Ljuus som är poet, konstnär, självutnämnd selfiequeen och cat lady of Norrland. Detta är dikt nummer två i serien. Läs första dikten här.


HEY YELLOW FEVER! HI WHITE FEMINISM!

 

hon är en exotiserad reproduktion                                           en trofé
hon är en erotiserad reduktion                                                  att klä av
i en våt vit dröm                                                                            att klä på
så sensuell                                                                                     så många namn

 

hon är glädjeflicka                                                                         NI HAU!
hon är geisha                                                                                 KONICHIWA!
hon är thaihora                                                                             SAWASDEE!
hon är postorderbrud                                                                  ARIGATO!

 

skratt från hjärtat
sexig som synd
sneda ögon
svart blankt hår
fylliga läppar
trånga sår
billig kropp
smala lår

 

                                                                                                          SHE NEEDS A COMPANY!
                                                                                                          SHE NEEDS A SUGAR DADDY!
                                                                                                          SHE NEEDS A REAL MAN OH YEAH!

 

 

så scanna hennes honungslena gyllenbruna yta uppifrån och ner nerifrån och upp!

 

en skratt                                                                                          på pidestal
en dröm                                                                                          i porrfilm

att ta med hem                                                                              till sängen
att äga                                                                                             i köket

ett offer                                                                                           för förtal
tillklippt skuret                                                                               flickvänsmaterial

 

*

 

SHE SAYS NO!
SHE SAYS NO!
SHE SAYS NO!

 

Under Ytan Är Hon Praktfull Protest!

 

Kraschar knullsjuka drömmar                                                    tusen spillror äcklig åtrå
Skjuter loskor spott saliv                                                             förblindar gula feberblickar
Kränker krossar maskulinitet                                                     så många kväljande kukorgan

 

KILL THE MALE GAZE!
KILL THE MALE GAZE!
KILL THE MALE GAZE!

 

Hon är mäktig
Hon är motstånd

 

*

 

Upphör att reproducera
The Asian Woman
Upphör att exotisera
The Asian Woman
Upphör att reducera
The Asian Woman

 

Ty drottninglandet är hennes!
Den okodade erotiken!
Alla villkor ska hon äga!

 

SMASH THE WHITE GAZE!
SMASH THE WHITE GAZE!
SMASH THE WHITE GAZE!

 

Hon behöver ingen vit hjälte
Hon behöver inga vita bad
Hon behöver inte blinda fläckar
Hon behöver ingen arrogant tirad

 

Värdelöst är vitögat                                                                      som profiterar
Värdelösa är vita tårar                                                                 på hennes hud
Värdelös är vitvriden analys                                                       om hennes kamp

 

 

Hon Har En Egen Röst!
Hon Är Sin Egen Kropp!

 

LISTEN UP!
PASS THE MIC!
PASS THE CAMERA!
DO IT NOW!

Diktserie av Caroline Seung-Hwa Ljuus, del I

Diktserie av Caroline Seung-Hwa Ljuus, del I

Varsågoda! Under denna vecka publicerar Kultwatch en serie på tre dikter av Caroline Seung-Hwa Ljuus som är poet, konstnär, självutnämnd selfiequeen och cat lady of Norrland.


MED TIGERHJÄRTAT INTAKT

välkommen till ett lotteri i vit regi
varsågod: hegemoni i brist på amnesti
assimilerad paria. annekterat parti
position: placerad i periferi

här kodas kroppar per automatik
till svart slaveri. till musklernas maskineri
allt är till salu. är till för eliten
illegala husor. andras barn
unga små livmodersorgan

grandios anrik hierarki
injiceras: via välling via våld via skri
putsar kristaller. vårdar seniorer.
polerar kakel. ses som hora.
ses som spektakel

lasersikten. högmod. silver. prakt
paketerad pakt. paketerat förakt
paragrafryttare!
ni sväljer fan ALLT!
med hull. med hår
slickar blekfet svettig svål
slaktar sorg. slaktar sår
smörar stövlar utav stål

fienden slår vakt om vapen
den tunga virila makten
rustar upp för tukten
bereder den blodiga jakten

på andra sidan bristningsgränsen
sprakar guldet. ett annat artilleri
vi möter domedagen
det blossar anarki

med tigerhjärtat intakt
med modet i magen
rovdjuret träder fram
som smycken i anletsdragen

lyssna!
som alarmen tjuter
inget gift förskonar
ingen gåva försonar
beskåda revolten
som natten omsluter

Backad av graffiti. Backad av betong.
Sisters of Color! Hen och Den!
Vässa tänder! Belägra slott!
Störta kungar! Parera skott!
Så förgyller vi bränder!
Så blir vi legender!

Så Mycket Fett! Så Mycket Pussy!
För liten är rymden för detta vilda kött!
Tuggar gummi. Tuggar raseri.
Svullen. Sveda.
Ni ska gråta till min poesi!

Sorry – samhällets uttjatade ursäkt till kvinnan

Sorry – samhällets uttjatade ursäkt till kvinnan

Verket Sorry är BamBam Frost koreografiska debut. Kultwatchs Ninos Josef ser en uppmuntran till befrielse och ett förkastande av otillräckliga förklaringar, Sorry godtar inte längre några ursäkter.


Barfota kliver vi in i en rosa värld av plast, likt den samhället förutsätter att varje flicka drömmer om. Likt den patriarkatet tvingat flickor att förhålla sig till, likt den som normaliserat förtrycket och den vi naivt projicerar på generation efter generation.

Sorry är BamBam Frosts koreografiska debut på MDT i Stockholm där åskådaren dras med på en resa av olika sinnesstämningar. En uppmaning till reflektion kring kvinnans sexuella behov i relation till hennes identitet och kropp. Ett spektrum av runkande rörelser i otakt och nostalgiska hitlåtar där vi får ta del av obekväma sanningar. Det är svettigt och unket. Mina tankar vandrar iväg till den rosa världen framför mig och färgens symbolik för dagens feminism.
Vilka inkluderas i feminismens skyddsnät?

Jag kan inte hjälpa att tänka på hur BamBam Frost tillsammans med sina oklanderligt begåvade kollegor har skapat ett rum av systerskap som i mina ögon återerövrar den rosa femismen och gör den till en hyllning för den politiskt icke-normativa kroppen.

Sorry är ett skickligt uttänkt koncept av koreografen som lämnar utrymme för eftertanke kring hur mäns oförmåga att tillfredsställa kvinnors sexualitet ständigt ursäktas. Variationer av icke uppnådda klimax och ignorerade besvikelser. En smärtsam övergång mellan olika stadier men samtidigt en återkommande förlösande befrielse. Performern Bianca Traums bestämda blick och inlevelse släpper inte taget och får pricksäkert alla närvarande män att skämmas av igenkännande. I en expressiv skildring tänjs gränserna på ett lekfullt sätt när man nyfiket söker nya utmaningar.

BamBam Frost har med lånade och egenskapta uttryck noggrant undersökt ett rörelsemönster relaterat till olika kontexter av populärkultur. Koreografiskt är kanske Sorry inte något banbrytande men har ett individuellt utvecklat vokabulär för verkets performers. Ett medvetet val från Frost som belyser vikten av att vara lyhörd gentemot kvinnors individuella olikheter. Verket signalerar även en uppmuntran till kvinnor att ta plats och förhålla sig till en fristad långt från normen. Performern Ingrid Mugalu lämnar mig rörd med sin kroppsmedvetenhet som skiftar mellan stora och små artikulerande rörelser. Hon besitter en rytmisk fallenhet att drömma om.

När den rosa världen frustrerat fallerar likt en orgasm som inte riktigt går i mål, påminns jag om de otaliga försök av reformer för kvinnors rättigheter som alltför sällan resulterar i framsteg. Rakryggat återstår då endast det genuina systerskapet. Så nej kära samhälle, Sorry duger inte längre och det har BamBam Frost förstått. Det är en ursäkt som inte längre är godtagbar eller legitim. En uttjatad sådan i linje med förminskandet av kvinnors rätt till sin sexualitet och kropp.

Foto Erik Linghede.
8 mars-enkät med Sarah Kim

8 mars-enkät med Sarah Kim

Idag är det 8 mars, då brukar vi ställa lite frågor om feminism till personer som identifierar sig som kvinnor och som arbetar med kultur. Sarah Kim jobbar som producent på Fylkingen och är medlem i förbundet Allt åt Alla.


Vilka feministiska frågor skulle du vilja lyfta?

– Jag vill lyfta den internationella feministiska strejkrörelsen. Den första globala kvinnostrejken gjordes 8 mars 2017 med tusentals kvinnor i över 50 länder runt världen, som mobiliserade mot våld och förtryck. Det ledde till en fortsättning och bredare organisering igen i år med en kallelse till strejk 8 mars 2018. Den här nya vågen av feminism tar upp alla frågor och samlar dem under en förståelse för kvinnoförtryckets systematiska och globala karaktär, samt de intersektionella strider som behövs för att vinna.

Hur kan feminismen påverka kulturpolitiken?

– Feminism kan påverka kulturpolitiken genom att ta en synligare radikal position, tränga igenom de borgerliga värderingarna och nyliberala splittringarna och istället visa kraften av kollektiva ansträngningar. Kulturpolitiken behöver genomsyras av förståelsen att jämlikheten är omöjlig i ett kapitalistiskt system.

Hur kan fler feminister solidarisera sig mer med grupper som marginaliseras i Sverige? I världen?

– Feminister i solidaritet med andra kvinnor globalt innefattar redan marginaliserade grupper, i egenskap av kvinnor, som lider under förtryck och exploatering tillsammans med hela arbetarklassen. Som kvinnorörelsen i USA säger: Feminism for the 99%.


Vilken fråga tycker du vi borde enas kring nu? Kan vi enas kring en fråga?

– Vi ska enas kring strejk och den sociala strejken. Strejkrätten är under hot och strejk utanför arbetsplatsen i en bredare social bemärkelse som inkluderar reproduktivt arbete ska lyftas. Vi måste se det exploaterande system som orsakar våld, rasism, och sociala hierarkier och sätta stopp för den med de maktmedel vi har. Strejken, den kollektiva vägran, ger möjligheten till en radikalisering och synkronisering av kamp mot kapitalism.

 

Bild: Sarah Kim

8 mars-enkät med Maryam Fanni

8 mars-enkät med Maryam Fanni

Idag är det 8 mars, och då brukar vi ställa lite frågor om feminism till personer som identifierar sig som kvinnor och arbetar med kultur. Maryam Fanni är grafisk formgivare och doktorand i design på Högskolan för Design och Konsthantverk.


 Vilka feministiska frågor skulle du vilja lyfta?

– En fråga som man kanske inte tänker på som primärt feministisk, men som verkligen är det, är frågan om social bostadspolitik. Det är något som smärtsamt lyser med sin frånvaro i den politiska debatten och agendan, och där jag känner att jag längtar efter när positionerna är framflyttade så att det inte bara finns en social bostadspolitik, utan dessutom en visionär sådan. Varför det är en feministisk fråga är helt enkelt för att kvinnor alltid drabbas värst, ta till exempel pågående renovräkningar där barnfamiljer tvingas från sina hem och hur det drabbar skolgång och allt möjligt. Tänk då att vara ensamstående morsa. Nätverket Ort till Ort gör ett viktigt arbete i den frågan. Jag bor själv i ett kollektivhus som startades av just ensamstående mammor för 30 år sen. Kollektiva boendeformer och överhuvudtaget utökandet av gemensamma rum är en feministisk fråga som kan vara arena för eller ingång till kritiska och visionära idéer om till exempel arbetssamhälle och familjepolitik.

Hur kan feminismen påverka kulturpolitiken?

– #metoo är ett enastående exempel på hur feminismen kan påverka kulturområdet. Feminismen kan lära kulturvärlden att det måste göras något åt produktions- och arbetsförhållandena också, att det inte räcker att presentera innehåll som handlar om feminism.

Kulturpolitiskt hoppas jag att arbetsvillkor och jämlikhetsarbete kommer betraktas som en viktigare aspekt i hur man ser på och bedömer kvalitet i verksamheter. Exemplet Forum (som i media under hösten benämnts som “Kulturprofilens” verksamhet) visar ju verkligen på hur normaliserat och legitimt det är att frånkoppla de sakerna helt.

Hur kan fler feminister solidarisera sig mer med grupper som marginaliseras i Sverige? I världen?

– Genom att bära med sig denna fråga. Jag vet inte om jag kan ge ett konkretare svar än att min syn på vidgad solidaritet är att alltid tänka in inkomstskillnad och materiella resurser, samt strukturell rasism. Kanske för att jag själv just nu är upptagen med ett förskolepedagogiskt arbete som handlar om avkolonisering så ligger det mig också nära till hands att svara: genom att aktivt försöka avkolonisera vårt tänkande och handlingar!

Vilken fråga tycker du vi borde enas kring nu? Kan vi enas kring en fråga?

– Svår fråga, jag börjar fundera över vad enas är, och vilka “vi” är egentligen. Att enas kan ju vara eftersträvansvärt realpolitiskt, och där finns det massor som borde vara möjligt att enas kring, löner och bostad till exempel. Det kan också vara frustrerande att följa mediadebatter som till sin natur fungerar eller åtminstone känns splittrande snarare än förenande. Men jag tänker hellre i termer av breda fronter, och att ha förmåga att solidarisera med flera frågor och se sambanden mellan dem, som strategi, snarare än att sträva efter att enas, det är något med det ordet…

 

Bild: Maryam Fanni

Mithkal Alzghair – Displacement

Mithkal Alzghair – Displacement

I ett starkt inledande solo utforskar koreografen Mithkal Alzghair intensivt förvrängda versioner av den arabiska folkdansen dabke.
Det blir ett avtryck från hans eget liv i exil där åskådaren dras med i en känslosam resa kring separation, nya möten och kroppens återuppbyggande.

Hur förhåller sig en politisk kropp i exil till omgivningens förhållanden?

Mithkal Alzghair får sällskap på scenen av Rami Farah och Shamil Taskin, som i en expressiv och fysisk trio gestaltar den motstridiga relation till rötter och identitet. En konstellation av resor som reflekterar den värme och samhörighet som uppstår vid flykt och som uppmanar till känslomässiga reflektioner. Den simpla men poetiskt väl utförda koreografin i total tystnad talar för sig själv och skildringarna är tydliga, det är din personliga resa som är av tyngd.

Föreställningen spelas på Dansens hus 7 mars, Dansstationen i Malmö 9 mars och Norrlandsoperan i Umeå 13 mars.

Mithkail Alzghair är född och uppvuxen i Syrien samt utbildad vid Damascus Higher Institute of Dramatic Art samt i koreografi vid National Choreographic Centre i Montpellier, Frankrike.