För Kultwatch skriver den alternativa och ideellt-drivna organisationen Reclaim Pride om varför de anmälde Göteborgs stad till Justitieombudsmannen (JO) tidigare i år. Detta på grund av hur staden agerade i samband med en programpunkt om filmen Burka Songs 2.0. Reclaim Pride menar att staden har handlat i strid med fövaltningslagstiftningen, och att beslutet, beslutsprocessen samt hanteringen av ärendet strider mot regeringsformen. Nu begär JO att Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltning gör en utredning samt ett yttrande med anledning av händelsen.
Det var förra sommaren som vi i Reclaim Pride ville ha en visning och samtal om filmen Burka Songs 2.0, som handlar om kolonialism, vita rum och vilka röster som får höras i offentligheten. På ett obehagligt meta-vis har ämnena i filmen materialiserats genom Göteborgs stads försök att stoppa Fatima Doubakil, som medverkar i filmen, från att delta i panelsamtalet. I och med händelsen har vi fått upp ögonen för hur detta inte är en isolerad händelse, utan del av ett återkommande misstänkliggörande och exkluderande av personer som är muslimer eller som rasifieras som icke-vita, och som kritiserar makten.
Reclaim Pride ägde rum i ungdomssatsningen Fängelsets lokaler i augusti 2018, som tillhandahålls av Göteborgs stad. Vi var några queers som hade fått nog av kommersialisering av priderörelsen och ville göra något eget. Många av våra föregångare har gjort detsamma i Göteborg, som har en lång historia av alternativ queer organisering.
Som repressalie blev två personer från Reclaim Pride portade från att arrangera i Fängelsets lokaler på ett år.
Våren innan vår festival ägde rum så skulle en visning av Burka Songs 2.0 och tillhörande panelsamtal ha skett som en del av arbetet som Göteborgs stad gjorde inför Europride. Tasso Stafilidis, West Prides ordförande och även projektledare för Europride, var upprörd över att de hade kopplats samman med filmen. Liberalernas Robert Hannah uttryckte att glorifiering av burkan inte hör hemma på pride, vilket inte alls är det filmen handlar om och visningen stoppades. Därför var vi särskilt angelägna om att ge utrymme för en visning och ett panelsamtal, eftersom de ämnen som filmen tar upp, bland annat vithetsprivilegier, rasism och islamofobi, är viktiga och att det finns ett stort behov av att prata om dessa inom hbtq-rörelsen.
Dagen innan filmvisningen och panelsamtalet skulle äga rum på vår pridefestival så förbjöds vi att framskrida med programpunkten av stadsdelsförvaltningen Örgryte-Härlanda. Detta kunde de göra eftersom de tillhandahåller lokalen där vi höll till. Motiveringen vi fick och som de tyckte att vi skulle nöja oss med, var “Vi kan inte vara säkra på att Doubakil ställer sig bakom demokrati och mänskliga rättigheter”. Det skulle innebära att Göteborgs stad är säkra på att alla andra individer som yttrar sig på alla olika events i stadens lokaler ställer sig bakom demokrati och mänskliga rättigheter. Detta var den enda programpunkt på hela festivalen där staden inte bara ville stänga ute en enskild person, utan dessutom godkänna eventuella ersättare. Det var det enda samtalet på Reclaim Pride som skulle lyfta röster från muslimska kvinnor som bär slöja kring vithetsnormer och islamofobi. Vi valde till slut att genomföra programpunkten som planerat, trots hot om konsekvenser och insinuering om att personal på Fängelset skulle sägas upp. Som repressalie blev två personer från Reclaim Pride portade från att arrangera i Fängelsets lokaler på ett år.
Problemet med att bli dömd inofficiellt är att det inte finns något sätt att bestrida det och alltså ingen möjlighet att få upprättelse.
I efterhand mejlade vi Göteborgs stad och begärde ut offentliga handlingar i ärendet, men det fanns ingenting. Beslutet hade alltså fattats utan att något underlag tagits fram och även utan att dokumenteras. Det gick upp för oss att en person kan bli utesluten och brännmärkt som odemokratisk utan att få veta varför eller ges möjlighet att bemöta det. Problemet med att bli dömd inofficiellt är att det inte finns något sätt att bestrida det och alltså ingen möjlighet att få upprättelse. Repressalierna är dock lika verkliga oavsett frånvaron av substans eller officialitet. Personer som blivit stämplade som odemokratiska eller extrema får till exempel erfara hur de plötsligt inte längre blir inbjudna att tala på evenemang, att samarbetspartners drar sig ur, svårigheter att få tillgång till lokaler eller bli beviljade bidrag. I en guilty by association-anda kan allt fler personer och aktörer bli utdömda enbart på grund av kopplingar till den som kallats extrem, en associationskedja som kan utvecklas långt.
Den person som utmålats som extrem måste kämpa för att få sin legitimitet tillbaka. Men det är svårt när principen om oskuldspresumption ersatts med principen “ingen rök utan eld”. I denna position blir det väldigt svårt att lyfta de ståndpunkter eller ämnen som man från början ville lyfta. Detta blir alltså ett mycket effektivt maktverktyg, som Nätverket “Nej till extremisering” börjat kalla för “extremiseringsprocessen”. Denna process får alltså konsekvenser för hela vårt demokratiska samtal.
Vi vet att det handlade om ett uteslutande av muslimska personer och åsikter som vid tidigare tillfällen kritiserat makten.
Efter denna händelse har vi i Reclaim Pride fått kännedom om flera incidenter där kritiska röster från personer som är muslimer eller som rasifieras har uteslutits och där fler JO-utredningar skulle vara på sin plats. Det tillfälle som flest nog känner till och som vi nämnt tidigare, är en visning den 14:e mars, 2018 av Burka Songs 2.0 och tillhörande panelsamtal som skulle ägt rumt som en del av arbetet som Göteborgs stad gjorde inför Europride. Detta var alltså några månader innan vår festival och Göteborgs stads stadsledningskontor var initiativtagare och medarrangör på visningen som skulle ske på Blå Stället i Angered. De valde efter en stor mediadebatt att ställa in visningen. I debatten hade bland annat Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsens ordförande, och andra uttalat sig om filmen, där samtalsdeltagare anklagats för att vara extremister och att slöjmotståndare borde ha bjudits in. I april 2018 gick Göteborgs stad, genom Social Resursförvaltning, ur ett antirasistiskt hivpreventionsnätverk. Anledningen var bland annat Doubakils medverkan på en utbildningsdag.
Bara någon vecka efter att vår festival ägde rum, ställdes flera deltagares medverkan in på en annan festival, Tellus Demokrati- och kulturfestival i Bergsjön. Det gällde ett samtal med rubriken “folkets röst” som skulle ske med stadens politiker och olika representanter från civilsamhället. Den officiella anledningen deras medverkan ställdes in var att de inte var ungdomar, men deras medverkan hade varit säkrad sedan länge. Vi vet att det handlade om ett uteslutande av muslimska personer och åsikter som vid tidigare tillfällen kritiserat makten.
Vi upplever att det i Göteborgs stad finns en inofficiell process som verkar för, och resulterar i, att utesluta muslimer och rasifierade personer som kritiserar makten.
Dessa händelser är bara de senaste i en rad av exkluderande händelser som handlar om yttrandefrihet, konstnärlig frihet och islamofobi. Det handlar om stadens rädsla för extremistfrågan och för mediauppmärksamhet kring detta; om Ann-Sofie Hermanssons uttalanden i medier och via sin blogg, samt direkta hot mot verksamheter som velat stå upp för konstnärlig frihet. Det finns flera andra exempel på projekt som lagts på is och människor som inte får komma till tals, men de personerna har inte velat träda fram på grund av rädsla för repressalier från arbetsgivare, media och finansiärer.
Vi upplever att det i Göteborgs stad finns en inofficiell process som verkar för, och resulterar i, att utesluta muslimer och rasifierade personer som kritiserar makten. Om Göteborgs stad vill återuppbygga det tappade förtroendet som vi i Reclaim Pride och andra från civilsamhället upplever, så krävs det åtgärder för att säkra lika behandling för alla invånare att få ta plats och göra sin röst hörd, även antirasistiska muslimer. Vi väntar nu på Örgryte-Härlanda stadsdelsförvaltnings utredning samt yttrande.
Nästa Reclaim Pride äger rum 23-24 augusti i Världskulturmuseet, Göteborg. Anteckna i era kalender och håll utkik efter festivalen här.
