"Somos" av Himed&Reyben

Léelo en español

Somos är spanska för “vi är” eller “är vi”. Det är också namnet på ett verk i Hammarkullen som gjordes av den mexikanska konstnärsduon Himed&Reyben förra året som en del av Hammarkullen Urban Art 2017 (HUA17). Det här är Himed&Reybens ord om deras erfarenheter.

Hammarkullen ligger i nordvästra Göteborg, skilt från staden av stora träd och högt upp i en dal. Det är en av förorterna som ingick i Miljonprogrammet. Ett ambitiöst bostadsprogram som hade som ambition att bygga ett miljon hus på tio år under 1970-talet för att på kort tid ta itu med den allvarliga bostadsbristen som inträffade med migrationen mot storstäderna och födelseboomen omkring 1965. Även om programmet lyckades skapa en miljon hem så har många kritiserat dess genomförande och efterdyningar.

Valet av grå betong som byggmaterial, likformig arkitektur, storskaliga byggnader och tråkiga utomhusmiljöer nämns bland de typiska drag som gjorde dessa områden oattraktiva. De som hade ekonomiska medel övergav gradvis dessa platser i städerna och de som stannade var de som inte hade råd att flytta, människor som generellt var av utländskt ursprung. Idag är dessa platser kända som “betongförorter”, där ordet förort i Sverige ofta är förknippat med segregering.

De som hade ekonomiska medel övergav gradvis dessa platser i städerna.

Invånare i Hammarkullen vittnar om att känna sig föraktade och diskriminerade på grund av vart de bor, om att känna sig avskilda från andra stadsdelar trots att de bara ligger 14 minuter bort med spårvagn från centralstationen i staden. Många invånare i Göteborg har aldrig besökt Hammarkullen på grund av den allmänna bilden av området som skapats genom åren, där det ofta kopplas till droger, överfall och gäng. Även naturen verkar vara en del av den här gränssättningen, eftersom den lagt sig mellan grannområdena och skapat ett slags naturligt hinder som omger grannskapet.

I dag bor 7 914 personer i Hammarkullen, varav 57 procent är födda i ett annat land än Sverige. Nästan 100 nationaliteter, kulturer och språk interagerar dagligen i grannskapet, vilket gör att lokalsamhället och mångkulturalism är de viktigaste identitetsmarkörerna. En oplanerad mångkulturalism, orsakad av samma segregation som drivs på av det överdrivet dåliga rykte som kommit av medias beskrivningar, politiker (personer med makt som nedvärderar “minoriteter”) och invånare i staden Göteborg som använder ord som Blattar och Svartskallar (kackerlackor och svarta huvuden) för att hänvisa till invandrare. Trots detta har Hammarkullen på ett eller annat sätt, med stora ansträngningar och mod, lyckats övervinna alla slags motgångar och tagit sig fram, nästan oberoende av resten av staden.

De flesta människor som bor i Hammarkullen har livshistorier som är värda att återberättas.

Och det är inte överraskande med tanke på den kampanda som genomsyrar grannskapet. De flesta människor som bor i Hammarkullen har livshistorier som är värda att återberättas. De är ekonomiska flyktingar, politiska flyktingar, krigsflyktingar, människor som tagit sig igenom tusentals kilometer med flyg, till sjöss och på land på de mest ofattbara sätt i jakten på en ny möjlighet. Människor som försökte skapa en förändring i deras hemländer och därför förföljdes av staten och fängslades.

Vid första chansen var de tvungna att fly utan att meddela någon, lämna sina hem, familjer, vänner, sina liv för att söka asyl i ett annat land. När de bara var ungdomar, ensamma, utan att kunna språket, blev de starkare, de gav inte upp och på ett eller annat sätt förenades de i Hammarkullen. Idag har vissa levt där i 10, 20, 30 år eller mer, och de skapar samhälle i kvarteret genom sin aktivism för att förbättra platsen. De hjälper nyanlända, vägleder dem i att hitta möjligheter – ett hopp om ett bättre liv, och genom att skapa en identitetskänsla och en unik prägel för invånarna i Hammarkullen, fortsätter de att kämpa för en bättre plats för alla.

Vi har inga ord för att beskriva tillfredsställelsen, lyckan och tacksamheten vi känner för de erfarenheter vi genomlevt och allt vi lärt oss. För att grannskapet öppnade sina dörrar för att vi skulle få leva och dela saker med dem. Att vi fått lyssna på berättelser från människor från hela världen. Att vi fått arbeta med och för folket där. Att vi fått bevittna och delta i multikulturalismen och vara en del av Hammarkullen. Allt detta är något som ger oss näring och stärker oss.

Låt oss lära oss mer från platser som Hammarkullen, ett tydligt exempel på att samhörighet, samarbete och mänsklig samexistens är möjliga i en värld utan gränser.

Låt oss ta bort de etiketter och distinktioner som katalogiserar och skiljer oss åt på olika sätt: nationalitet, ras, hudfärg, ekonomi, religion, kön, sexualitet… alla vilka endast skapats för att kontrollera oss. Låt oss lära oss mer från platser som Hammarkullen, ett tydligt exempel på att samhörighet, samarbete och mänsklig samexistens är möjliga i en värld utan gränser, utan fördomar där det finns av allt för alla. För tillsammans ÄR VI och kan vi mer.

Stort tack, respekt och beundran till Hammarkullen 365 och Urban Konst, för deras engagemang och hängivenhet för samhället – det hade inte varit möjligt utan er.