Den 29 november 2018 presenterade konstnären Rossana Mercado-Rojas sin soloutställning Hysteriska Historiska i ABF Stockholms galleriutrymme. Utställningen tog upp frågor kring hur ett patriarkalt samhälle påverkar kvinnors liv. Men utställningen blev inte långvarig, den tvingades stänga ned dagen efter vernissage.

Utställningen arrangerades av det konstnärsdrivna Galleri Majkens som Mercado-Rojas är aktiv inom både som konstnär och föreningsledamot. När jag träffar Rossana Mercado-Rojas och två andra medlemmar från Galleri Majkens, Magdalena Blom och Marie-Therese Luger, berättar de att ABF Stockholm plötsligt ville ta ned utställningen med hänvisning att gruppen använt väggytor utanför angivet område. Vi träffas i ABF Stockholms lokaler där händelsen ägde rum och sätter oss i ett rum som angränsar till galleriutrymmet. De pekar på utställningsskylten som finns kvar i en kartonglåda och berättar entusiastiskt att vernissagen var färgglad och inkluderande. Barn deltog i en livemålning på galleriets väggar och konstnären läste högt ur en egen text. Det var musik, publiken var nöjd och hade kul, berättar gruppen från Galleri Majkens.

Förutom att vara konstnär arbetar Rossana Mercado-Rojas som curator. Hon driver även det kvinnliga konstkollektivet Hysterix i Lima, Peru. I sitt konstnärskap undersöker hon frågor kring offentlighet, genus, maktstrukturer och konstpedagogik. På ABF Stockholm visades tre installationer. Mercado-Rojas berättar att varje installation berörde möten som har spelat en avgörande roll i hennes privata liv och konstnärliga verksamhet. Konstverken på utställningen utgick från det patologiska begreppet hysteri, ett historiskt medicinskt begrepp vars användning har bidragit till att befästa stigmatiserande föreställningar om kvinnor. Mercado-Rojas berättar att hon använder hysteri som ett sätt att lyfta fram en patriarkal maktordning, den som kategoriserar och befäster berättelser genom skrift. Där kvinnans röst raderas från historien. I Galleri Majkens hemsida beskrivs att konstnärens formspråk “vänder sig mot de kulturella bilder av kvinnokroppen som ‘svag’, ‘annorlunda’ eller ‘obekväm'”.

I Peru är kvinnors vardag fylld av utsatthet, diskriminering och våld, berättar Rossana Mercado-Rojas. Att vara kvinna och dessutom tillhöra urfolket innebär dubbel utsatthet och bestraffning från samhället. Hon har arbetat mycket i det offentliga rummet:

– Jag arbetar med det feministiska kollektivet Hysterix i Peru och vi arbetar med interventioner i det offentliga rummet tillsammans med andra feministiska rörelser. Vi deltar i demonstrationer och vi försöker vara i frontlinjen med våra kroppar.

*

Källarvåningen på ABF Stockholm någon vecka efter nedstängningen av utställningen. Magdalena Blom, Marie-Therese Luger och Rossana Mercado-Rojas berättar att ABF Stockholm kändes som en självklar utställningsplats eftersom Galleri Majkens är en uttalat feministiskt organisation. ABF symboliserar värderingar som de kunde identifiera sig med. Galleri Majkens är dessutom ett rörligt galleri utan fast adress och på ABF Stockholm kunde de nå en bredare publik eftersom byggnaden är en plats där många människor rör sig. Konstverken på utställningen Hysteriska Historiska bestod av installationer, video, textila verk, hantverk och måleri.

Rossana Mercado-Rojas berättar om utställningens tre olika installationer. Den första installationen vid trappgången ned till galleriet, Pater Familias, bestod av kopior på byråkratiska dokument från konstnärens åtta år långa vårdnadsprocess för hennes barn. Men också dokument av migrationsprocessen för att ta barnet till Sverige. Gud, make och fadern är återkommande ord i dokumenten. Trots att fadern i detta fall har varit frånvarande tog konstnären fasta på upprepandet av den mannen som symbol för ordning. Med matolja hade konstnären målat porträtt av barnet, stora upp- och nedvända kors samt femuddiga upp- och nedvända stjärnor över dokumenten. 

Installationen Penurias, pick a dick bestod av en kvinnlig gestalt målad på en canvasduk hängandes från en trästång. Målningen var gjord med bläck och blod. Från duken gick garntrådar som ledde till snoppar gjorda av garn i olika färger och som låg vilandes på golvet. Snopparna skulle vara ömtåliga och mjuka. På sin hemsida beskriver hon att snopparna krävde respekt, beröring, avsugning, omhändertagande och kärlek. Under vernissage uppmuntrades publiken att trampa på de mjuka snopparna och ha kul samtidigt.

   Installationsbild av Penurias, pick a dick. Foto: Galleri Majkens ©

Den tredje installationen, Vida Bohemia – Rossanaconda, var en hyllning till Rossana Mercado-Rojas mormor och mormorsmor, som båda blev osynliggjorda i familjens historia eftersom de ansågs vara outbildade. Mercado-Rojas berättar att hon önskar synliggöra sina mormödrar och urfolkets villkor i Peru.

På sin hemsida skriver konstnären om Fujimoris regering (1990-2000) som steriliserade omkring 294 000 andinska kvinnor i Peru eftersom de sågs som outbildade, fattiga och ett hot mot det progressiva Peru. I verket skapades en gemenskap mellan konstnärens mormödrar och en omskrivning av historien. Själva skulpturen gestaltade konstnärens mormorsmor dansandes till wayñu, en traditionell andisk musikstil. Skulpturen bär en rosa kjol som är konstnärens egen, en gåva hon fick av sin mormor. Fyra äldre tv-skärmar omringade skulpturen och som visade bilder av olika kvinnor – kollegor och vänner från Peru, Bolivia, Chile, Sverige – som firar och har kul. Vid skulpturen fanns en dikt skriven på väggen som började med dessa rader:

I’m the savage, the otherness

I’m the savage, embodied complexity

I’m the savage you discover in her own lands

I’m the savage you raped and kept as a slave

*

ABF Stockholm är en av Sveriges största och äldsta organisationer som sedan 1916 arbetat för folkbildning, egenmakt och solidaritet. Förutom föreläsningar, studiecirklar och kurser har ABF Stockholm ett galleriutrymme som under 1961-1992 fungerade som ett av få icke-kommersiella gallerier i Stockholm. Efter vad gruppen från Galleri Majkens berättar så började utställningen redan vid entréfoajen, där målades utställningstiteln på den stora spegeln vid trappan. Längs med väggarna ned till första trappgången gick en tidslinje med illustrationer. Två trappor ned återkom utställningstiteln målad på väggen, den skulle vägleda besökarna ner till galleriutrymmet på källarvåningen. Allt var formgett i samma estetik som utställningstiteln och som gav känslan av en slags klotteraktig eller punkig stil.

Dagen efter vernissage, fredag eftermiddag på ABF Stockholm, fick Magdalena Blom från Galleri Majkens ett meddelande och flera samtal från Mikael Andersson (enhetschef för organisationer och grupper, ABF Stockholm). Han talade om att Galleri Majkens hade gått över gränsen för hur de hade använt lokalen och krävde att utställningen skulle tas ned omedelbart. Galleri Majkens hade nämligen målat och spikat i väggar som var känsliga.

Magdalena Blom och Marie-Therese Luger från Galleri Majkens berättar att ingen försåg gruppen med information om byggnadens känslighet eller med en lista med tydliga restriktioner på vad de fick göra och inte göra i lokalen. Magdalena Blom säger:

– Vi hade ett möte med Mikael Andersson en och en halv vecka innan. Han skulle visa oss vad som gällde för trappuppgången. När vi frågade om vad som var tillåtet och inte tillåtet sa han, och vår kontaktperson, ”inget på golvet” och ”inget löst”, eftersom konstverken kunde bli bortstädade och kunde försvinna eftersom det är en semioffentlig plats där många människor rör sig. Gällande väggen sa de att så länge vi återställde till det ursprungliga så var det okej. De visste att vi skulle måla och spika på väggarna.

Dessutom upplevde gruppen från Galleri Majkens att informationen från ABF var bristfällig. De berättar att deras kontaktperson plötsligt slutade sin tjänst och att en nyanställd kontaktperson tog vid, vilket försvårade kommunikationen. Däremot måste de ha missförstått vart de kunde måla i lokalens väggar, men att det aldrig var avsiktligt att gå över några gränser, berättar Magdalena Blom. Hon säger att det inte var givet vilka väggar som kunde användas eller inte då det är ett öppet utrymme, denna uppfattning förstärktes av att vissa av väggytorna var kopplade till trappuppgångarna.

När Magdalena Blom fick samtalet från ABF Stockholm var det fredag kväll, hon var trött efter arbetet med vernissagen dagen innan, hon hade precis slutat sitt jobb och skulle hem till sin familj. Hon berättade att Mikael Andersson blev arg för att hon inte kunde åka direkt till ABF Stockholm och ta ned utställningen på en gång. Anderssons ton blev hårdare under fredagskvällen, berättar Blom. Hon och resten av gruppen erbjöd sig att åtgärda väggarna och ominstallera konstverken. Men det hjälpte inte, Mikael Andersson skrev i ett mail att överträdelsen var så stor att utställningen måste ned på en gång. Galleri Majkens upplevde att hot användes för att hetsa fram nedtagningen av utställningen. Andersson ska ha sagt att om ingen från Galleri Majkens tog ned utställningen skulle personal från ABF Stockholm själva göra det utan att garantera varsam hantering av konstverken. Detta skapade stress och ovisshet hos gruppen, berättar Blom. Lördag morgon hörde verksamhetschefen Katarina Gold av sig till Galleri Majkens. I ett mail skrev hon att ”åverkan som gjorts i trapphuset är oacceptabel” och att Galleri Majkens kunde bli betalningsskyldiga för fackmannamässig restaureringen av lokalen.

Jag mailar Katarina Gold och ställer frågor utifrån vad Galleri Majkens har berättat för mig om händelsen. Hon svarar att Galleri Majkens fick en genomgång av lokalerna, något alla medarrangörer får och skriver, “Att betrakta allt som tillåtet på grund av att det inte är uttalat otillåtet är ett förhållningssätt vi aldrig tidigare har mött. Det har internt lärt oss  vikten av nära och tydligt samarbete med de som visar konst eller skapar kultur i ABF-huset.”

*

Även om händelsen mellan ABF Stockholm och Galleri Majkens i första hand verkar ha handlat om dålig kommunikation från ABFs sida och förvirring från Galleri Majkens håll, så kan en fråga sig hur en målning på fel (känslig) väggyta kan leda till att stänga ned en utställning så plötsligt? Katarina Gold menar i sitt svar på mina frågor att ABF var tillmötesgående och bemötte Galleri Majkens. Galleri Majkens berättar att det pågick många samtal med ABF Stockholm men att de inte fick gehör för något annat än att godta nedtagningen av utställningen.

I mailkorrespondensen mellan ABF Stockholm och Galleri Majkens framgår att redan från början finns det en ovilja att bemöta Galleri Majken som bad om ursäkt och önskade ett fysiskt möte för att reda ut händelsen. Upplevelsen från ABF Stockholm var att Galleri Majkens bröt mot överenskommelsen på ett sådant sätt att det inte längre fanns ett förtroende för Galleri Majkens som arrangörer. Även om Galleri Majkens är skyldiga till att ha begått en överträdelse så kan det tyckas märkligt att ABF Stockholm hastigt beslutade att stänga ned utställningen som enda lösning. Det är ett tillvägagångssätt och behandling som Rossana Mercado-Rojas och medlemmarna i Galleri Majkens upplevde som hetsig och hotfull.

Om ABF Stockholm som institution bär ansvar för att relevant information förmedlas till sina externa samarbetspartner är tillvägagångssättet märklig. Jag letar efter information om byggnaden i ABF Stockholms webbsida men finner ingen information om byggnadens känslighet. I mitt mail till Katarina Gold skriver jag att hon gärna får maila mig den information som externa arrangörer får vid samarbete. Hon bifogar inget sådant. Hon menar dock att de har lärt sig av denna händelse och upprättat tydligare samarbetsavtal. Avsaknad av tydlig information om byggnaden gör att mer förvirring uppstod när Magdalena Blom får veta att utställningen skulle tas ned: ifall Galleri Majken skulle åtgärda väggarna eller inte. Katarina Gold förbjöd Galleri Majkens att själva åtgärda väggarna eftersom detta görs endast av en fackmannamässig person. Något som Galleri Majkens inte lyssnade till, enligt Katarina Gold. Men i ett första mail uppmanas Galleri Majkens att snarast återställa vissa av väggarna och i ett senare mail fick de inte röra väggarna i trappgången. Vid en stressig och osäker situation kan en förstå att ytterligare oklarhet uppstår. En relevant fråga är: varför straffades Galleri Majkens när det var ABF Stockholm som brast i sin kommunikation?

Det finns en viktig aspekt som behöver lyftas här: vilka som arbetar gratis för att fylla ABFs verksamhet och respekt för konstnärernas villkor. ABF Stockholm är en institution med stark position i samhället. Även om Katarina Gold menar att ABF Stockholm gav “möjlighet att, helt gratis, låna lokal i klassisk miljö för att ha en utställning under en kort period.“, kvarstår faktumet att varken Rossana Mercado-Rojas eller någon i Galleri Majkens fick betalt för sitt arbete. Att framföra att ABF Stockholm bistår med gratislokal och att fristående kulturarbetare ska vara tacksamma är ett vanligt förekommande argument för att förflytta fokus från vilka som arbetar med lön och vilka som inte gör det. Personalen vid ABF Stockholm är anställda med lön som arbetar för att skapa möjligheter (som Gold påpekar) för, och samarbeten, med det civila samhället som i det här fallet är Galleri Majkens. Det asymmetriska arbetsförhållandet är att Galleri Majkens arbetade helt ideellt, utan budget och på sin fritid, efter sina reguljära lönearbeten. Rossana Mercado-Rojas var på ABF Stockholm under fredagskvällen när Magdalena Blom ringde henne och berättade om samtalen och mailen från Mikael Andersson. När personalen talade med Mercado-Rojas uppmanade de henne, med hård ton, att packa ihop utställningen. Annars skulle dem göra det. Konstnären såg hur vaktmästaren redan hade börjat tvätta bort utställningstiteln från spegeln i entréplanens foajén trots att informationen om nedstängning precis hade nått fram till alla i gruppen. Det gjorde att Rossana kände sig rädd för att lämna sina konstverk där. Hon visste inte vad ABF Stockholms personal skulle göra med konstverken.

Förutom att Galleri Majkens upplever att de blev orättvist behandlade, blev en del av verken övertäckta på ett märkligt sätt. I tidslinjen, som var kopplad till utställningstiteln och väggen, fanns illustrationer av en livmoder och en vulva. Magdalen Blom och Rossana Mercado-Rojas berättar att en vaktmästare ska ha fått i uppgift att täcka över tidslinjen. Vaktmästaren täckte då över bara livmodern och vulvan. Katarina Gold beklagar att detta hände och menar att det var ett felaktigt agerande av den personal som då arbetade på ABF Stockholm, och att en ursäkt framfördes till Galleri Majkens. Jag funderar om det kan vara så att den klotteraktiga, till synes slarviga, estetiken skapade reaktioner hos Mikael Andersson och ABF Stockholms personal. Speciellt om estetiken stod i stark kontrast mot rummets tomma vita väggar. Det kan ha tolkats som okontrollerat klotter, något som kan ha förstärkts av livemålningen från vernissagen och texter skrivna direkt på väggarna.

Rossana Mercados-Rojas skrev ett uttalande om ABF Stockholms handlingssätt på sin hemsida. Där lyfter hon fram att hon är medlem i två kvinnliga konstnärskollektiv, ett i Peru och ett i Sverige. Med Hysterix har den peruanska staten utsatt konstnären för censur och förbud, bland annat under ett muralmåleri och performanceverk i det offentliga rummet. Mercado-Rojas har även erfarenheter av konfrontationer som gäller innehållet i verken. I Stockholm kände sig Mercado-Rojas trygg att ställa ut och medverka i ABF Stockholms lokaler som ju är ett semioffentligt rum – inomhus, men öppet för en bred publik. Hon berättade för mig att ABF Stockholms sätt att hantera situationen tedde sig chockartat för henne speciellt eftersom ABF Stockholm ska vara en folkbildningsorganisation. Mercado-Rojas menade att hon för en kamp mot fysiskt våld i Peru (där det finns en hög nivå av feminicidios) och har funderat på om det i Sverige behövs en kamp mot ett annat sorts våld, ett vardagligt passivt-aggressivt våld som agerar genom diplomati och tystnad.

Rossana Mercado-Rojas är konstnär och curator från Peru som just nu är baserad i Stockholm. Hon är en av grundarna till kvinnokonstkollektivet Hysterix i Lima. Hon har en master i curatoriell praktik från Konstfack och en fil.kand i måleri från Pontificia Universidad Católica del Perú. Hennes konstnärskap undersöker frågor kring offentlighet, genus och maktstrukturer. Mercado-Rojas har deltagit i flera interdisciplinära konstprojekt och visat sina verk i flera länder. Hon är sedan 2013 medlem i organisationen PUNKU och driver hiphopfestivalen Malvinazo i Lima. Besök Rossana Mercado-Rojas hemsidan här.

Galleri Majkens initierades 2017 av konstnären Magdalena Blom och producerar utställningar med ett feministiskt fokus runtom i Stockholm. Det curatoriella görs av ett intersektionellt kollektiv av kvinnliga konstnärer och curatorer som representerar flytande och queera strukturer. Besök Galleri Majkens hemsida här.

Toppbild: Rossana Mercado-Rojas, Pater Familias, 2018. Installationsbild. Bilden är beskuren. Foto: Galleri Majkens ©