När Hammarkullen Urban Art 2017 (HUA17) planerades så var Iman Josef Husein en av Angereds unga stadsutvecklare. Arrangörerna fick höra att hon älskar att teckna, engagerar sig i lokala frågor som berör Hammarkullen och är en riktig kämpe. Hennes deltagande var inte planerat men kändes som en självklarhet då hon för arrangörerna symboliserade det Orten är. Graffiti-writern Ligisd från FY crew erbjöd sig att vara hennes mentor och lära henne hur man kör en lift och allt om sprejfärger under festivalen. Nu berättar Iman om sina upplevelser och tankar kring HUA17.
Vart kommer den bilden ifrån? Hur länge har den varit där? Vem bestämde att den skulle vara här? Vad är meningen bakom den? Är några av de frågor jag ställer mig när jag ser på offentlig konst. Det är inte ofta att personer i området har möjlighet till att samtala kring offentlig konst, eller delta i någon del av processen. När Daniel Terres, projektledaren på Urban Konst, erbjöd mig att delta kunde jag inte tacka nej. De handla inte bara om att samtala kring det utan att få delta och måla upp något själv.
Tankarna i huvudet var inte direkt positiva, duger jag? Klarar jag verkligen måla en husvägg? Tänk så blir det inte bra? Och andra tankar var nära på att få stopp på denna upplevelse. Dock tänkte jag att det kan ju inte blir sämre än att inte göra något överhuvudtaget. Detta var inte bara en möjlighet för mig utan också andra ungdomar som kommer från förorten. Jag har ingen konstutbildning och har inte tagit några lektioner heller, så om jag visar att jag kan så är jag säker på att även andra kommer få göra det.
En canvas på 3 våningar, penslar som strålar ut färg, en lift som steg och konversationer som påverkar. Det är roligt hur allt gick emot mina förväntningar. En vägg är det jag ska måla på tänkte jag, tills jag fick reda på att det var ett 3 våningshus. Penslar och väggfärg är det jag ska använda! Planen att använda penslar och färg ströks helt. Sprayburkar! Det ska du så klart använda! Du klarar dig jättefint! Möjligheten att utforska nya ”penslar” uppkom och jag lyssnade. Åh, det ska bli så kul att måla exakt den här skissen, vilket ändrades under tiden jag pratade med olika människor som gick förbi och bodde i området.
Under tiden jag målade tyckte jag att det var intressant hur människor kom och diskuterade med oss. I början gick de bara förbi, men med tiden kom de och talade med oss. Jag tyckte de var jätte roligt att folk kom förbi flera gånger och kollade hur det gick för oss. De gav oss både positiv och negativ feedback. Jag påverkades faktiskt av feedbacken vilket syns om man kollar på all färg som finns. Som ”konstnär” tycker jag att det är ganska viktigt att samtala med dem som bor i området när det kommer till offentlig konst. De är viktigt att den offentliga konsten speglar känslorna som existerar i området, istället för att ha ett konstverk som bara finns och inte har någon anknytning till platsen.
Något som jag själv har upplevt ibland är att man inte är inkluderad när det kommer till offentlig konst, speciellt om man är från förorten. Exempelvis finns det ett konstverk någonstans i Hammarkullen (nämner inte vilket) men varje gång jag ser det tänker jag, varför visste inte jag om detta och varför fick vi inte delta och diskutera detta? Jag är en aktiv person när det kommer till stadsutvecklings-frågor och jag har upptäckt att många andra här känner samma sak som jag.
Denna upplevelsen fick mig att känna mig inkluderad samtidigt som jag på något sätt inkluderade andra människor runt omkring mig. Detta är en upplevelse jag aldrig kommer glömma! Så många nya saker, en canvas på 3 våningar, penslar som strålar ut färg och stå på en lift samtidigt som man är höjdrädd samt personer som stöttar och vägleder en. Jag är väldigt tacksam för att jag var en av deltagarna. Förhoppningsvis blir det en comeback nästa år. Hahaha.
