Det är valkväll 2018 och samtidigt första kvällen på det judiska nyåret Rosh Hashana. Med anledning av det publicerar Kultwatch en betraktelse av poeten och improvisationsmusikern Channa Riedel. En version av texten har tidigare varit publicerad på hennes Facebooksida.
Den vita som inte vet när livets bok fäller ut sina pärmar:
Varje år faller granatäpplekärnor över torra tungor
Stövelläder spricker och dammet blandar sig med honung
Vi har sett tiden slitas mellan helighet och blåljus
I parkerna mellan Unter den Linden och Avenyn
På gatorna i Europa häller vi oss över snubbelstenar
Stenen som plockas upp och stenen som vaktar oss
9 september. De tio dagarna mellan Rosh Hashana och Yom Kippur – säg mig tio dagar som är mer tyngda av sprickor, salt och sötma. Under protester mot av en NMR:s manifestationer i Stockholm blir en kvinna nedriden av poliser och deras hästar. Hon delar bilder på sina sönderskrapade armar på facebook och vi minns Limhamn. Jag minns och befriar hästarna och spikar upp blodet på banker och i plenisalar.
Människor i det här landet frågar sig hur de ska äta sina äppelskivor och samtidigt se på när äppelkärnorna ruttnar. Barn som äter förgiftade blad. På fredagen avslutade nazistiska Alternativ för Sverige sin valturné i Kungsträdgården i Stockholm. Jag borde inte bry mig om vilken plats de får tillåtelse att befinna sig på. Som om skändningen av hjärtan skulle vara större där än på något annat torg i staden. Men nationalstaten sysslar med den här typen av symboltyngda planläggning av asfalt och statyer. På lördagen sluter SD upp för en valspurt på Kungstorget i Göteborg. Vi ligger vakna på nätterna och minns 30e september. Göteborg, dina gator har fått nog nu.
Den här helgen inleddes med shabbat och avslutas idag med Rosh Hashana. Äppelskivor drypande av honung. Min vän H var på besök, för en kurs, sov på min extramadrass. Nån vecka innan frågade jag om det var nu hon äntligen ska lära mig att fira Rosh Hashana. Jag sa: Jag köper granatäpplen, bakar ett runt challah. Men H åker redan innan nyårsnatten, sitter på ett tåg hem till sin tjej när livets bok öppnas. H sa: Jag vill inte att hon ska vara ensam när valresultatet kommer. Igår – ännu en dag av nazister på gatorna i Göteborg och poliser som skyddar dem. På kvällen bröt vi granatäpplet och mosade sötpotatis, tände shabbatljusen, läste välsignelser. Shabbat var egentligen slut och Rosh Hashana hade inte börjat, det var perfekt.
Jag tänker på runda saker. Äpplen, runda bröd, granatäppelkärnor. Det finns en outtröttlighet i den religiösa praktiken. Ett insisterande på att ordet har en mening: Vi säger den här bönen därför att andra ord inte skulle bryta ljuset på samma sätt. Jag tänker att det finns en missuppfattning om det cirkulära. Det är inte sant att nazisterna i riksdagen och de som begår övergrepp på gator och torg är desamma som de som satte våra släktingar i godsvagnar. Vi vill gärna säga: Vi har sett detta förut. Glödlamporna blinkar på precis samma sätt som då. Men det rasistiska våldet skulle aldrig kopiera samma stövlar därför att deras politik också är en vara. Ingen säljbar vara får stagnera och därmed avslöja sig. Jag säger inte att nazister inte är nazister, att människor inte dör på gator och i utvisningsbeslut, jag säger: Det hotfulla i en värld som älskar ekonomisk tillväxt och fria vårdval är den röst som säger: Här är ett ord. Dess färg kommer vara densamma om 1000 år. Det här är vår tideräkning och det är för den vi skålar. Ordet kan vara äppelblomster eller Shana tova eller arbetsköpare. De har gemensamt att de hävdar att historien om motstånd började långt innan oss, att verklig befrielse finns.
Vi sitter och dricker öl och pratar, om valet. Bubblorna stiger ur glasen, de fräser och jag hör ord som pragmatisk och realistisk. Någon säger: Vad som helst förutom SD. Jag dricker, sväljer, dricker, sväljer. Vad som helst förutom SD. Minns då vilka som stängde gränserna, minns vilka som införde tillfälliga uppehållstillstånd och minns att ungdomar mördade en hemlös man i Huskvarna. Minns Danmark, minns gettolagarna. Minns förslagen om språktester, minns användandet av uttrycket “no go zones”. Jag vill säga: Om du och ditt parti hade fått bestämma hade jag kanske inte suttit här. Jag förbannar det här samhället som tvingar oss att använda våra pulsslag som svärd. Istället säger jag: Låt mig få drömma. Ingen talar längre vårt språk så vi fortsätter att sjunga. Shana tova.
