Vad skriver du?

Just nu ingenting. Jag försöker intala mig själv att jag är fotograf men nu har jag skrivit tre längre texter och det verkar ha gått bra. Alla har varit olyckshändelser, haha. Först skulle jag följa en person som gick i ett viktminskningsprogram som består av att äta tre soppor per dag och träna hårt, men hon hoppade av, så jag började och skrev om mig själv istället.

Sen skulle jag skriva om en gymnasieskola i Småland, där 56 % av eleverna röstade på SD i skolvalet 2010, men när jag kom dit var skolan nerlagd *pro research*. Så blev det en dagbok om brorsan och mig och om rasism.

Det reportaget utvecklades till en bok, men halvvägs in blev jag kär i en person och boken utvecklades till något helt annat (Utdrag här).

Är det inte ensamt att sitta och skriva?

Nej. Jag jobbar så mycket med de som är med i texterna. Jag skriver eller spelar in allt i mobilen. Brorsan brukar prata i inspelningarna och be mig bara vara brorsa och inte journalist. Eller när jag och min tjej Shirin står och fryser på en brygga vid Öresund, och pratar om varför hav luktar och om hav drömmer, och jag fumligt försöker vara puffskydd.

Drömmer du i bilder eller ord?

Bilder.

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?

Jag tar nog språket för givet. Jag har sån tur att jag kan det, har det. Men jag tror språket är bara ett av många verktyg för att skriva om sanningen.

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?

Ja, jag hoppas att allt jag skriver är bara grått. Att inget är rätt, eller fel. När jag gjorde fettreportaget fick jag både kritik om att jag följer skönhetsidealen (att vara smal, eller drömma om att vara smal), och från andra hållet, att jag uppmuntrar fetma och accepterar tjockhet. Och sen vill jag heller inte analysera, förklara och fördjupa, som många förväntar sig att jag ska göra. Det var just det som var viktigt att inte göra för mig. Och det hade säkert varit lätt att placera dem i ett fack för analys, en ung landsbygdsblatte och en som varit papperslös i 10 år. Men min tjej och min bror är bara min tjej och min bror.

Vem skriver du för?

För den som vill berätta men som inte är i en så priviligerad sits som jag.

Varför skriver du de texter du skriver?

”Historier händer bara för de som har förmåga att återge dem”. Läste det i en Bengt Bok-bok för länge sen och tänker hela tiden på det när jag jobbar.

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?

Haha. Hela. Jävla. Tiden.

Vem vill du ska besvara denna enkät?

Simon Löfroth.

Bild: Carlos Zaya.