Vad skriver du?

Just nu om sjukdom i ett försök att samtidigt ge uttryck för symptom, för samhällsstrukturer kring och inuti begreppet sjukdom och sjukdomen i sig, om subjektiv upplevelse av -, diskursiv blick på – och bestämning av sjukdom, genus och identitet.

Är det inte ensamt att sitta och skriva?

Jo.

Drömmer du i bilder eller ord?

Mina favoriter är de drömmar som simulerar läsupplevelser. Men jag skulle inte kalla det för att drömma i ord. Det blev jag intresserad av att höra någon med erfarenhet berätta om.

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?

Det är svårt att avgöra vad exakt som är sant, eftersom ord och benämning är ideologiskt färgat. När det gäller skrivande språkarbete, vidgas ideologibegreppet dessutom till att forma en poetik, d v s det ideologiska godset samspelar med estetik. Det är en jättekomplicerad fråga som jag inte menar att jag ringat in här, men vill säga (skriva) det ändå.
Jag tänker också att ”sanning” många gånger är summan av t ex epistemologiska, diskursiva, ideologiska, poetiska, kognitiva beslut och resurser.
Det vore fruktansvärt om tillgången till språk och vissa bestämda funktioner eller sätt att uttrycka sig och kommunicera på, var avgörande för vad sanning är.

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?

Jag är osäker på vad moral är också. Moral är paradoxalt.
Repuls är kanske en rakt av omoralisk bok just för att den erkänner och trasslar in sig i primitiva narcissistiska impulser och dessutom gräver ner sig i psykets mörker.
I Sinnesvåld skriver jag om sexuellt våld och hånar förövare, patriarkala strukturer, privilegier, mekanismer och framställningssätt. Det kanske är moraliskt.
Jag ifrågasätter oupphörligen mitt skrivande, andras skrivande och har väldigt svårt att säga någonting generellt om moralens bestämda plats och giltighet i förhållande till skrivande.
Ärligt talat så låter det dödstråkigt att korsa skrivande med moral. Etik är nog viktigare och är på vissa sätt enklare att sätta upp vissa premisser för.

Vem skriver du för?

Personer som känner alienation, personer som känner smärta, personer som tvivlar. Och alla som vill läsa oavsett det.

Varför skriver du de texter du skriver?

För mig är det väldigt svårt att styra mitt skrivande, så jag får ta vara på det som blir till. Kravet är att det ska kännas angeläget, även om jag försöker få mig själv att ta lättare på det för att kunna producera mer.

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?

Allt, just för att det har känts viktigt att skriva, och för att jag begär av mig själv att det ska vara det. Det är så anspråksfullt och pinsamt. När jag skrivit något som inte känns så angeläget eller om det – när det – slutar kännas angeläget så får jag ångest.
Summan är att allt passerar ångestkvarnen. Vilket å andra sidan skapar en viss distans som gör att jag också klarar av att vara pinsam offentligt. 

Vem vill du ska besvara denna enkät?

Roya Zarrin!

Helena Boberg är poet, medarbetare på tidskriften Kritiker, deltagare i en feministisk poesiworkshop med poeter från Mellanöstern och Sverige och vid seminariet Litterär gestaltning i Göteborg. Senaste boken Sinnesvåld utkom 2013 på 10TAL Bok.

Foto: Anna Classon