hej kroppen

hej kroppen

hej kroppen
det var ett tag sen
jag fick ett brev från anova förra veckan
och därför känns det som att vi kanske borde prata…

 

jag vill eventuellt ändra på hur du ser ut,
snälla ta det inte personligt,
it’s not you… and it’s not me…

 

det är alla andra som läser in en jävla massa saker när de ser på dig / mig / oss
aaha okej du är sur nu… du undrar varför det har tagit såhär lång tid att få hem det där brevet? varför nu? det känns svårt att inte ta det personligt? för varför inte för fem år sen när jag kom ut?

 

jo för jag har varit rädd, ÄR rädd, för det finns oskrivna regler för hur en “ser ickebinär” ut

 

en ska se “androgyn” ut
och det betyder
vit
lång
platt bröstkorg
kort hår
maskulint kodade kläder

 

och tro mig
jag har försökt

 

jag har försökt binda mina knappt existerande bröst
jag har försökt med platåskor (men jag kan typ bara bli 168cm annars är det jävligt svårt att gå plus det förstör lite att platåskor sällan kodas som maskulint)

 

och vit
kan jag aldrig bli
även om jag försökt det också

 

försökt anpassa mitt språk efter vem jag pratar med
prata lugnt och tydligt
inte höja rösten
vara pedagogisk och tålmodig
vara extra trevlig

 

jag kan göra mitt bästa för att inte göra andra obekväma och medvetna om sina egna privilegier
för det är så jobbigt…
att vara vit
ju

 

och kläderna
de spelar inte så stor roll om jag inte kan checka av allt annat som är på listan

 

hej kroppen
jag vet att du också är less på att hela tiden vara medveten om hur du ser ut och bara för att vi har fått en kallelse från anova betyder det inte att allt löser sig (dessutom är det 6-8 månaders väntetid innan första besöket så du kan oroa dig för en massa andra saker – i luuugn och rooo)

 

men kanske
kanske om de faktiskt skulle lyssna och vi skulle kunna få den hjälp vi behöver och få till exempel hormoner och folk skulle vara ännu mer undrande-men-lägga-skulden-på-oss-och-kalla-oss-könsförvirrande- ja då!

 

då kanske vi bara skulle bli gjord till ett översexualiserat objekt typ varannan dag?

och det kanske vore skönt
att få andas ibland

 

… men oavsett kö och oavsett väntan och oavsett den inre striden mellan din kropp och din hjärna

 

så ska det ju inte spela nån roll
att du inte är så kallat “androgyn”
hur du ser ut
vem du har en relation med
hur du betedde dig under din barndom
hur du rasifieras

 

OAVSETT
ska du få den hjälp du behöver
det ska inte ta dig fem år av ångest att våga be om hjälp

 

men det här
har ju inget med rasism att göra…

 

för
ni säger att ni inte ser skillnad
ni säger att ni inte ser färg

 

betyder det
att ni inte ser
mig

 

 

 


Toppbild: stillbild från videoverket hej kroppen

Att konsumera den Andra: Japonism i reklam

Att konsumera den Andra: Japonism i reklam

I september 2018 lanserade varuhuset Åhléns kampanjen “Japonism” vilket de i en reklamfilm beskriver som höstens stora trend. Vad består egentligen denna kampanj av? Vilka idéer används för att sälja Åhléns produkter och hur uttrycks dem? 


Orienten är en kolonial benämning på vissa platser utanför det vita Väst. Enligt kulturteoretikern Stuart Hall kan Väst beskrivas som en historisk konstruktion, ett koncept och idésystem som har en mängd olika funktioner, däribland att generera kunskap om subjekt gentemot varandra. Exempelvis görs Väst till utvecklat vilket ställs mot bland annat Orienten som, eftersom det är utanför Väst, görs till outvecklat. Väst är alltså en maktposition och föreställning som placerar och positionerar de Andra i förhållande till Väst, en utgångspunkt för idén om ”vi och de”.

Orienten har sedan början av kolonialismens tid delvis framställts som en exotisk utopi. Här tros det genuina, autentiska och det primitiva finnas, och då alltid i relation till ett vitt, civiliserat och modernt samhälle. Det är en dikotomi grundad på fantasi, begär, makt och våld. Orientalism, ideologin som har Orienten som utgångspunkt, bygger på koloniala och imperialistiska intressen, föreställningar och språk.

Japonism kan beskrivas som en form av orientalism. Begreppet springer ur en strömning av influenser från japansk konst och estetik på västerländsk kultur, som nådde sin kulmen i Europa mellan 1880– och 1910-talet. Det efter att Japan 1853 tvingats öppna sig för handel med omvärlden under amerikanskt militärt hot. I Sverige influerade japonismen svensk konst, mode och hantverk. Japonism influerade även populärkulturen – däribland reklam.

Vänder vi oss till vår samtid verkar fantasierna om ett visst Japan fortfarande flöda.

Idéer om det exotiska Japan skulle locka överklassen och den ”bildade” medelklassen, däribland konstnärer, till konsumtion. Kring sekelskiftet gjordes mängder av japonistiska reklamaffischer för bland annat filmer, operor och maskeradbaler. Dessa reklambilder använde sig av estetik som skulle anspela på japansk konst och kultur, exempelvis i form av exotypsnitt och landskapsskildringar. Intresset för japonism i Europa började svalna mot slutet av 1800-talet, allteftersom Japan och japansk konst blev mer känt för den västerländska publiken. Fantasierna som Japonism som rörelse och trend byggde på fick helt enkelt sätta sig i baksätet.

Vänder vi oss till vår samtid verkar fantasierna om ett visst Japan fortfarande flöda. I Åhléns reklamfilm om deras trend “Japonism” från hösten 2018 syns en uppbyggd miljö av material i olika träslag, keramik och glas. Färgerna går i blått, vitt, grått och naturfärgat med inslag av lite grönt. Mönstrade tyger möter rena ytor. En vit feminint kodad person beskriver hur “höstens stora trend” ser ut. Personen sitter i skräddarställning i en naturfärgad soffa, tittar in i kameran och börjar berätta för tittaren hur den ska göra för att åstadkomma de trendiga miljöer som videon uppvisar. På väggen bakom finns ett T-format plagg upphängt på en pinne. Plagget är troligen avsett att efterlikna kimonons och yukatans profiler, även om det inte är någon av dessa vi ser på filmen.

 

Japonism

Nu blickar vi Österut till landet där man hyllar det enkla. Låt oss bjuda på diskret elegans och varm minimalism! Se mer och shoppa höstens inredningstrend Japonism på åhlens.se eller ditt varuhus.

Gepostet von Åhléns am Freitag, 14. September 2018

Från Åhléns Facebooksida, 2018

Personen har själv på sig ett mönstrat plagg med skärp i midjan, en sådan som går att hitta i nästan varje klädkedja idag, då under namnet ”kimono” (trots att de oftast varken till sin form, stil eller bruk kan kallas för det). Till det bär personen vita löst sittande byxor. Håret är halvt uppsatt i en knut på huvudet, även det något som kan tänkas vilja föra tankarna till en idé om en ”japansk” hårstil. Bullar och knutar i håret är en vanlig generaliserande stereotyp i representationer av östasiatiska kvinnor i västerländsk populärkultur.

Genom idéer om japansk kultur ska svenska konsumenter få ta del av ett fantasi-Japan som är både modernt och traditionellt – en dikotomi med historiska rötter. På 1920-30-talen gav Japan Tourist Bureau ut guideböcker och broschyrer om Japan riktade mot en engelskspråkig publik. Många av dem använde sig av typsnitt inspirerade av japansk kalligrafi; en sorts exotypsnitt. Broschyrerna förmedlade på så sätt en exotisk ”japanskhet” med löfte om att även resmålet skulle vara främmande, exotiskt och ”äkta” japanskt. Dessa broschyrer kan ställas i kontrast mot andra av Japan Tourist Bureaus guideböcker om Japan från samma årtal. De använde sig istället av geometriska sans serif-typsnitt, bland annat Futura och Bauhaus. De här guideböckerna skulle istället förmedla Japan som en modern och progressiv aktör i en internationell miljö – tvärtom mot den traditionella och historiska kulturella identiteten som förmedlades i de andra. 


How to See Takayama (Tokyo: Takayama Tourist Association och Japan Tourist Bureau, 1937)
och How to See Takamatsu & Its Vicinity (Takamatsu City Office och Japan Tourist Bureau, 1934)

 

Japanska myndigheter marknadsförde alltså Japan som någonting dubbelt: å ena sidan som en traditionell och exotisk miljö, och å andra sidan som en modern och progressiv nation. Dessa framställningar svaldes med hull och hår av den västerländska publiken och återfinns fortfarande idag i många samtida reseskildringar av Japan. Resultatet av nästan 100 års aktivt kampanjarbete från japanska myndigheter, som även upprätthållits av västerländska intressen, har konstruerat en kombinerad bild av Japan som både tillgängligt och främmande, bekant och exotiskt. Genom det har Japan blivit “lagomt” för en vit svensk publik, med andra ord konsumerbart och åtråvärt.

Trots att Japan inte koloniserats är koloniala idéer högst närvarande i Åhléns reklam om Japonism. I artikeln Eating the Other – Desire and Resistance (1992) skriver författaren och feministen bell hooks om hur mass- och konsumtionskultur bekräftar och sprider idéer om rasskillnader. hooks skriver att kommodifiering, den omvandlingsprocess som gör tjänster, idéer och människor till varor eller produkter, av icke-vita kroppar ses som en krydda i en vit vardaglig tillvaro. De Andra blir en vit kolonial fantasi som kapitalismen omvandlat från något avlägset och otillgängligt till köpbara varor, varor med en kolonial aura men som nu kan konsumeras och begäras öppet.

 

Bild från Åhléns kampanj “Japonism”, 2018. Foto: Åhléns press


I reklamfilmen finns flera tecken på att Åhléns använder sig av de två tidigare nämnda marknadsföringsbilderna, dikotomin traditionellt-modernt, och ett kolonialt begär efter den Andra. Som många koloniala idéer grundar sig fantasin om Japan på en föreställning om det naturliga, genuina och autentiska. Genom hela videon hörs musik i form av ett stränginstrument, något som kan föra tankarna till traditionella japanska stränginstrument, exempelvis koto. Med ord som ”minimalistisk” och “stilfull med inspiration från natur- och djurriket” beskrivs trenden Japonism som något elegant och historiskt. Genom val av ljud och ord vill reklamen alltså anspela på det traditionella Japan.

Å andra sidan förmedlas Japonism som en trend, alltså någonting samtida och modernt. Att Japonism beskrivs som en trend blottar tankar om något obeständigt och föränderligt. Samtidigt ramar ordet in begäret. En trend är det senaste, en strömning precis rätt i tiden och det du måste ha. Trender är flyktiga, det gäller att fånga dem direkt. Inte sällan förknippas trender med mode- och designvärlden. Här förs färg, form och kreativitet ihop med konsumtion och kapitalism i en enda färggrann röra. Genom att benämna Japonism som en trend döljs ordets fulla och problematiska innebörder.

Att det är det svenska varuhuset Åhléns som bjuder, det avslöjar inte bara en kapitalistisk lögn utan visar också maktens ordning.

Under reklamfilmen på Åhléns facebook-sida går att läsa: ”Nu blickar vi Österut till landet där man hyllar det enkla”. I nästa mening skriver Åhléns: ”Låt oss bjuda på diskret elegans och varm minimalism!”. Att Japan säljs genom ord som enkelt och naturnära och samtidigt beskrivs som elegant, minimalistiskt och stilfullt, synliggör dikotomin det traditionella—det moderna. Att det är det svenska varuhuset Åhléns som bjuder, det avslöjar inte bara en kapitalistisk lögn utan visar också maktens ordning. Det är en hierarki där Åhléns, som en del av företagssfären Axel Johnsongruppen, har makten över produktionsmedlen och där Japan blir den producerade varan.

Idén om Åhléns som värd och bjudande förstärks genom den mat som visas i reklamfilmen. Bland det första tittaren möts av är mat sparsamt upplagt på blåmönstrade fat och i skålar. Det är sushi och soppa, sådant som Väst är säkra på att japaner äter. Trots sin sparsamhet ger maten ett generöst intryck. Värden Åhléns bjuder inte bara på en härlig exotisk men elegant miljö – de vill också locka smaklökarna att vara med. Alla sinnen ska väckas, allt för att sälja. 


Bild från Åhléns kampanj “Japonism”, 2018. Foto: Åhléns press


Att konsumera innebär att förbruka, använda eller förtära. Talar vi med bell hooks innebär kommodifiering av icke-vita kroppar en krydda i en vit tillvaro. Genom maten i reklamfilmen kan konsumenter bildligt äta och avnjuta den Andra. Matens karaktär och uppläggets minimalism gör det rent och stilfullt. Inget kladd, ingen överkonsumtion. Lagom. Med det skapas njutning genom fantasier om Japan. 


Så vad består egentligen den trend som Åhléns kallar “Japonism” av? Vilka idéer används för att sälja Åhléns produkter, och hur uttrycks dem? Genom Åhléns reklamfilm kan flera iakttagelser göras: 1) ett ”vi” etableras (vilka då?), 2) som ska blicka Österut (från var?), och 3) till ett land där man hyllar det enkla (vilka är ”man”? Och vad menas med ”enkelt”? För vem?). Genom att ifrågasätta ord och betydelser tydliggörs att reklamfilmen riktar sig mot en konsument som räknas in i ett svenskt ”vi”, och som blickar österut och betraktar Japan från håll. Japan är enligt denna reklam ett ”land där man hyllar det enkla”, vilket generaliserar och homogeniserar en hel befolkning.

Här kan konsumenter transcendera, överskrida, från sina vita verkligheter in i fantasin om den Andra.

Reklamfilmen förmedlar en exotisk miljö som ska skapa lust och begär hos konsumenten. I begäret finns den längtan efter en intensiv njutning som bell hooks beskriver, en njutning som upplevs ouppnåelig i en vit hegemonisk vardagskultur.

I sökandet efter njutning, självförvandling och upplevelse blir Andras kultur och kroppar ”lekplatser”, skriver bell hooks. Där kan en vit dominerande kultur genom en kapitalistisk process visa sin makt. I reklamfilmen syns en scen, ett påhittat rum uppbyggt av en mängd olika föreställningar. En lekplats. Här kan konsumenter transcendera, överskrida, från sina vita verkligheter in i fantasin om den Andra. Det är en lek som pågått i decennier och som bygger på makt. Vägen till transcendensen går därmed genom ägandet. Genom Åhléns idévärld blir de koloniala tabuna tillgängliga för vita konsumenter, fantasierna har blivit produkter som kan skapa förändring i den vita hegemonin och det är reklamen som visar vad det är för fantasi som ska begäras, vad som är åtråvärt. I Åhléns reklamfilm erbjuds den vita svenska konsumenten en scen, där den själv blir aktören i sina egna japonistiska fantasier.

 


Syntolkning toppbild: Ett rum inrett i vad Åhléns uppfattar som japonistisk stil. Till vänster en pappersvägg, rakt fram ett T-format plagg på en stång. Möbler i naturmaterial. Foto: Åhléns press

The Dice Is For Good Luck

The Dice Is For Good Luck

I Jessy-lin Santanas verk The Dice Is For Good Luck pågår en samvaro som ur en kapitalistisk synvinkel är helt improduktiv, den producerar inga varor och inget kapital. Vad innebär det att vara nära varandra, lära av varandra och utbyta kunskap utan att något av det bygger på att tjäna pengar?


Verket The Dice Is for Good Luck undersöker hur platsbaserad kunskap och närhet kan skapas i den privata sfären. Jag försöker närma mig affekterna den sortens kunskap skapar. Genom att stänga ute det offentliga livet, som kräver vår arbetskraft, konsumtion och tid, kanske vi kan få lite mer andrum.

Filmen utspelar sig på en terrass där nära och kära utbyter personliga erfarenheter. Det skvallras, hushållssysslor utförs och måltider delas. Under tiden som filmen rullar, pågår ständiga samtal om allt från skönhet till grannen som tror att det spökar i huset. Samtalen blir ett sätt att dela erfarenhetsbaserad kunskap på, att knyta an till varandra för att känna att man är en del av något större. På terrassen produceras ingenting av monetärt värde och ingen utför lönearbete. Här blir umgänget ett omedvetet motstånd mot det kapitalistiska samhällets intressen.

Människorna innanför rutnätet blir som autonoma öar som möts i vad som skulle kunna förstås som ickeproduktivitet.

Terrassen funkar paradoxalt nog både som en amfiteater och ett vattenhål. De förbipasserande kan lätt kika in men gallret markerar en gräns. Det är inte låst men gränsen respekteras. Människorna innanför rutnätet blir som autonoma öar som möts i vad som skulle kunna förstås som ickeproduktivitet. De blir obetydliga ur en kapitalistisk synpunkt då de varken producerar fler varor eller drar in mer pengar. Det som händer på terrassen är värdefullt på ett sätt som inte går att mäta i profit eller antal arbetstimmar. När det offentliga livet stängs ute får de mellanmänskliga mötena stå i fokus för att ta den plats och tid de kräver. Att vara i det här ickeproduktiva(produktion som i varuproduktion) tillståndet  skapar närhet, vilket stärker banden till den egna familjen. Till grannarna och inte minst till lokalsamhället. 

Samtiden vi lever i är hyperindividualiserad. Vi ser det som personliga misslyckanden när vi inte lyckas komma varandra nära för att skapa något gemensamt. I själva verket är det ett uppenbart symptom av ett system vi lever i. Det är en struktur som är svår att förändra som individ.

Jag är intresserad av hur vi människor genom alla tider hittat sätt att mötas på. Det har alltid funnits behov för det affektiva. Vi behöver ömhet, gemenskap, och kärlek. Dessa behov är grundläggande och står utanför kommersiella intressen. I varandras sällskap finns det tid för verklig rekreation och förverkligandet av dem som vi är menade att vara.


På toppbilden syns en inhägnad terrass med stolar, en pall, växter och ett bord med en mönstrad duk. På en av stolarna hänger ett tyg eller handduk. På bordet står många saker som en borste, en hårfärgsförpackning, en skål övertäckt med plast och en stor rosa badbalja fylld med saker. Ovanför bordet hänger tre kökshanddukar från taket. På inhägnades galler är små växter och ett transparent tyg upphängda.

Presentation av tema Reklam

Presentation av tema Reklam

Under sommaren 2019 kommer vi att publicera verk och texter under temat Reklam. Som en introduktionstext skriver temats huvudredaktörer Afrang Nordlöf Malekian och Hana Suzuki sina tankar kring hur kommersialismen och dess bilder styr våra kroppar och liv. Hur kan vi som plattform göra en annan politik när allt mer i världen styrs av reklamens logik?


I Kultwatchs kommande tema Reklam granskas bildens, textens, tankens och kroppens villkor utifrån reklam. Texterna och verken som vi ska publicera undersöker vilka relationer som möjliggörs respektive omöjliggörs av kommersiella system. Vad för slags idéer används för att sälja produkter, livsstilar? Hur förhåller sig konsumenter till skapandet av en bild? Utifrån vilka tankar och beteenden utför vi konsumtion? Med Jessy-Lin Santanas film, The Dice Is For Good Luck, letar vi efter rum som upplöser kapitalismens linjära tidsram, sammanhang konstruerade bortom profit.

I en text om Japonism analyserar Maya Nagano Holm och Hana Suzuki Ernström en reklamfilm från varuhuset Åhléns. Japonism, som kan beskrivas som en form av orientalism, framställs där som den stora trenden för hösten år 2018. Genom att historisera begreppet Japonism och ett samtal med bell hooks text Eating the Other – Desire and Resistance (1992), träder koloniala fantasier om Japan fram och ett begär efter att konsumera sig bort från ett vitt vardagsliv. 

Den enda känsla som får finnas är begäret, fundamentet i det marknadsekonomiska samhället.

I artikeln Jag minns alla mina tinder-dejter och hur de inte berörde mig, skriver Alexandra Torsell Starud om dejtingappen Tinder och kapitalismens epidemi. Reproduktionen av näthandelns formspråk berövar användarna på sina mänskliga dimensioner till förmån för kapitalismens känsloförakt. Den enda känsla som får finnas är begäret, fundamentet i det marknadsekonomiska samhället.

När det kommer till produktion och konsumtion av reklam, innehar processen ofta arkitekturen av ett redigeringsrum, en plats där olika bilder, ljud, känslor och händelser kopplas samman för att skapa narrativ. Precis som ett filmklippningsprogram, där olika utvalda klipp sammanfogas av ett filmteam till en hel film, en helhet, eller en uppväxt där vuxenvärlden gör val åt ett barn, beslut som sedan blir gränser i barnets liv. 

Enskilda reklambilder och tillblivelsen av narrativ, som skapas när vi rör oss genom en infrastruktur under belägring av reklam, bidrar till ett auktoritärt regisserande av våra liv. Det är bilder som är utvalda av någon annan för att möta oss, eller snarare, för att förföra oss. Dessa påtvingade möten resulterar i nya behov eftersom reklam ständigt säljer uppdaterade drömmar och på så sätt tillåts forma vår verklighet. Rörelser riktas och våra vägar kan inte bli något annat än linjära. Vi antar formen av en tidsvisare som rör sig genom en förutbestämd tidslinje.

Processen kring reklam kan också liknas vid ett redaktionellt arbete där material sammanfogas till bilder, berättelser och samtal. Det kan förstås som en slags redigeringsapparat för tänkanden som presenteras för offentligheten. Vi som är redaktörer på Kultwatch kontaktar, korrigerar, vägleder, diskuterar, publicerar och distribuerar, det vill säga att vi utför olika steg i en redigeringsprocess. Varje enskilt görande bär dock olika betydelser eftersom de är beroende av plats och tid. De är bundna till redaktionens arbetsprocess, som villkoras av pengar, kunskap, tid och maktstrukturer. 

Vad som är normativt regleras av den redaktionella sammansättningen.

Att som redaktör verka med en ickenormativ redaktörskropp innebär, som alltid, att ständigt arbeta mot olika maktstrukturer. Det är ett redaktionellt arbete. Vad som är normativt regleras av den redaktionella sammansättningen. Att avvika från normen i ett redaktionellt sammanhang innebär att symbolisera främlingskap, den andra. Det kan leda till oönskade erfarenheter, exempelvis att lämna redaktioner för rasistiska företeelser. Redaktioner där ens namn sällan blir rättstavat, vägran för kommunikation eller vilseledande information. 

Det redaktionella arbetet kommer därför med ett enormt ansvar, inte minst eftersom arbetet ska ta plats i offentligheten. Redigering blir politik när våra val av skribenter, konstnärer, redaktörer, bilder och ord utformar diskussionerna. Men vad för slags politik gör vi?

Vilka diskussioner ges utrymme i relation till ämnet, avsändaren, tid och plats?

På Kultwatch ser vi att platser, reella såväl som imaginära, bestämts utifrån relationer mellan kropp, tid, tematik och publik. Från vilken plats tillåts vem skriva om vad? Vilka diskussioner ges utrymme i relation till ämnet, avsändaren, tid och plats? På Kultwatch försöker vi därför låta arbetet och tänkandet ta lång tid för att kunna omarbeta dessa strukturer. Vi vill jobba utifrån en icke-kapitalistisk idé där hög och snabb produktion inte prioriteras. Det kan självklart ställas i relation till temat Reklam som undersöker kapitalistiska produktionsmetoder. 

För det här temat är vi, Hana Suzuki Ernström och Afrang Nordlöf Malekian, huvudredaktörer för. Inledningsvis, i det redaktionella arbetet, skapade vi en gemensam kunskapsgrund, en plats där vi kan dela kunskap, referenser, idéer och tankar. En delad grund som vi tillsammans kan ta avstamp ifrån för ett gemensamt arbete. Det är ett försök till att utforma en arbetsprocess som bygger och utgår ifrån ett utbyte av kunskap. Det har inneburit att läsa texter, se filmer, redigera material, kontakta, diskutera och skapa schematiskt upplägg för publicering.

För hur tar vi oss till en plats, åker vi dit själva eller är det någon som bjuder oss till sitt hem?

På så sätt blir kunskapsutbytet en möjlig väg till det vi inte känner till men också en metod för att möta människor som inte känner till oss. Det blir en plats där kunskap inte konsumeras utan istället blir en förutsättning för möten och relationer. För hur tar vi oss till en plats, åker vi dit själva eller är det någon som bjuder oss till sitt hem? Kanske kan vi skapa förutsättningar för andra slags möten och samtidigt motarbeta samhällets imperialistiska strukturer?


Bild: Claire Bonnet: @clr_bonnet