Måndagen 2 mars publicerade Moderaterna en bild i sitt instagramflöde där partiledaren Ulf Kristersson poserar i jaktkläder, med citatet “Stärk gränsen!” skrivet mitt över och texten “Fylktingkrisen 2015 får inte upprepas. Sverige måste stödja Greklands arbete med att skydda EU:s yttre gräns” skrivet längst ner. Bilden skapade stor uppståndelse i sociala medier eftersom fotografiet på Kristersson i kombination med budskapet tolkades som att Moderaterna stöttar tanken på att jaga och skjuta flyktingar Bilden byttes senare på eftermiddagen ut mot en med samma budskap, men där Kristersson istället bär kostym. Moderaterna menar att fotografiet inte är viktigt, utan enbart den politiska budskapet, och deras pressekreterare Siri Steijer säger att den första versionen “tog fokus” från den viktiga frågan.
Men vi är övertygade om att det inte var ett slumpmässigt bildval. Kultwatch har följt Moderaternas marknadsföring på senare år och partiet har fört en aggressiv och populistisk kampanj som segmenterar rasism och klasskillnader, hetsar till militarisering av det offentliga rummet (i specifika områden dock), utpekar svenska ungdomar som terrorister samt föreslår upprustning mot människor som flyr krig och befinner sig i nöd. Och i många situationer, istället för att säga budskapet rakt ut, använder Moderaterna just språkliga och bildmässiga koder som offensiva antydningar, i vad som allt tydligare är en medveten strategi. En strategi som rider på klickmediernas vinklade rapporteringar.
Det kallas ofta “hundvisslepolitik”. En hundvisselpipa avger ett ljud som människor inte kan höra, och som den som visslar kan påstå inte finns. På samma sätt skickar Moderaterna ut kodade budskap som på ett genomtänkt sätt kan skicka signaler till högerextrema väljargrupper de vill attrahera. Samtidigt som de kan påstå att det inte finns några budskap alls och verka politiskt korrekta på ytan. Strategin är sedan länge väl beprövad i konservativa sammanhang. I Nixons framgångsrika “sydstatsstrategi” på 1960- och 70-talet fick han vita rasister i USA:s sydstater att byta till det Republikanska partiet genom en politik som direkt gjorde livet sämre för svarta amerikaner, utan att säga rakt ut att detta var motivet. Istället för att öppet vara för segregation, till exempel, attackerade han “påtvingade skolsammanslagningar” och påstod sig vara för “delstaters rättigheter att bestämma sin egen politik”. Men hans väljare förstod mycket väl vad han menade.
Moderaterna kan alltså mycket väl använda troper och idéer tagna direkt från hatsajter och klickmedier på häxjakt, och samtidigt påstå att de inte säger det. De kan antyda att unga killar i orten är terrorister, att orten är en no-go-zone eller att det är önskvärt att skjuta flyktingar, samtidigt som de hävdar att det inte sagt det de uppenbart sagt. Genom att hela tiden hålla sig precis innanför kanten för att kunna förneka budskapet, så lyckas de nå de obehagliga väljargrupper de önskar och reta upp vänsterdebattörer för att få uppmärksamhet, men utan att straffas ut från mainstreamdebatten.
