Verk › Litteratur
Utdrag ur “kanske är vi arganträd”

Utdrag ur “kanske är vi arganträd”

Mimounah Almas diktsamling kanske är vi arganträd kretsar kring en grupp barn med ensamstående mammor som samlas ute på gården, och i leken fantiserar en ny värld, en de kanske till slut kan kalla hemma. Kultwatch publicerar ett utdrag ur samlingen, riktat till barnens föräldrar, om mellanförskapets sorg, dess hopp och en rotlöshet som går i arv. Texten har tidigare publicerats i kulturtidskriften L’amour – La mort.

våra stumma föräldrar/ni kom över havet/ni kom från överallt

papporna/ordlösa/era hjärtan utspillda/i världens alla/saltaste vatten//ni talade aldrig någonsin om hemma/vi vet/att det är svårt och tungt//att även den starkaste kan brista/vi vet//krigen har slagit ut mänskligheten//ni blev aldrig någonsin er själva igen//visste ni då//att ni/övergav oss barn/innan vi hade fötts//att vi/skulle kalla er döda/för sveket att välja bort/oss

och den ärvda narcissismen som rinner i våra ådror nu//brydde ni er någonsin om/att det inte bara var ni som skulle lida av er tystnad//att också vi//skulle bli stumma//utan några berättelser att minnas

mammorna/utmattade//era kroppar tunga/efter att ni axlade/alla roller som inte/var era att bära//utstötta från samhället/ombads ni att åka hem/till deras platser//anklagades för förräderi/för brottet att bära på oss//ni var de//som//gjorde oss små/gjorde oss stora//ofrivilligt *kanske*

men ändå var ni alltid/tårfyllda ansiktslösa trötta//mot väggen//ni sa:/alla bara tar och tar//ja alltid talade ni/om ensamhet och svek//vi förstod inte varför/men/våra ordförråd/så ofullständiga nu/utan några varianter på förlåtelse

barnen/vuxna nu//våra drömmar fyllda/med landet som vi/inte föstår/inte förmår/inte får/kalla hemma//så upptagna vi har blivit av/vilken plats som är vår//är det en plats/där sorgen slits i tu//verktygslöst sökande efter svar/i genetik och fantasi

kanske kommer vi över skammen//som vi vänt mot oss själva//att födas i mitten/vara ingenmansland/vara neutral//och kanske blir drömmarna sanna//kanske är vi arganträd/ståtliga starka trygga//barnen på berget//hemma nu/på samma plats//som ni en gång lämnat

 

Syntolkning, toppbild: Växten ökenros, med rosa blommor, framför ett fönster.

AV

Mimounah Alma
Mimounah Alma skriver poesi och dramatik. Just nu läser hon andra året på Biskops-Arnös Författarskola och skriver en diktsamling om barn som längtar hem till en plats som kanske egentligen inte finns.

Taggat

Läs mer